Så vände Falun från ett ”grislag” till lirare

”Filerna går ihop där framme, så nu gäller det att gasa…”

Vi får skjuts av Falun-stjärnan Alexander Galante Carlström från idrottshallen till lagkamraten och bästa kompisen Rasmus Enströms bostad.

Nu har vi hamnat jämsides med en bil vid ett rödljus och Alexanders tävlingsinstinkt är påslagen.

– Jag hatar verkligen att förlora oavsett vad det handlar om…

Vi ”vinner” och man märker hur nöjd Alexander är att ha vunnit den ”tävlingen”. Är det den inställningen som har tagit Alexander och IBF Falun dit man är i dag?

Efter några år runt slutspelsstrecket valde IBF Falun 2008 att staka ut vägen för framtiden.

– Vi hade kört fast och behövde en kulturförändring. Det innebar en del tuffa och strategiska beslut som vi var tvungna att ta. Vi tog bort ganska namnkunniga spelare och satsade på unga lovande, säger klubbchefen Patrik Bäck.

IBF Falun skulle helt krasst förvandlas från ett grislag till ett lag med lirare.
– Vi spelade riktigt grisigt på den tiden. Det var stora, stygga, elaka spelare som var jäkligt bra på att spela sarg ut. Vi hade varit duktiga på att försvara, men var för dåliga på att göra mål. Vi behövde föryngra och hitta nya profiler.

IBF Falun hittade en diamant i den då 18-årige Rasmus Enström från Västerås.

– Han är den enskilt viktigaste nyckeln till att vi är där vi är i dag. Han banade väg för de andra spelarna och satte prägel på det mer publikfriande spel vi spelar än i dag, säger Patrik Bäck.

– Jag blev hitvärvad när jag var 18 år. Det var förutsättningarna med två gym och egen hall som lockade. När jag kom var vi ett defensivt och grisigt lag, nu är vi kända som offensiva. Vi har blivit den stormakt i svensk innebandy som vi drömde om, säger Rasmus Enström.

– Vi hämtade Rasmus från hans moderklubb MIK Västerås i division 2. Han hade provat på SSL-spel med Västerås IBF, men inte fått det att lossna. De tog ett halvår hos oss, sedan lossnade det ordentligt. Och resten är historia. Jag tror att Rasmus kommer sluta som den störste spelaren genom tiderna, säger Patrik Bäck.

Året efter kom Johannes Larsson och Alexander Galante Carlström.
– Där började vågen av spelare som kommit som lovande och utvecklats till världsspelare. Ingen av spelarna i vår trupp hade en enda landskamp i bagaget när de kom hit. Nu står de på 532 landskamper totalt. 13 spelare har provat på a-landslaget, ytterligare två i U19.

Alexander Galante Carlström har liksom Rasmus Enström varit en viktig spelare i förvandlingen.

– Styrelsen har värvat, men tränarna ska ha stor kredd som ändrat om spelstilen. Men det visste nog inte när de värvade att alla i vårt lag är extrema vinnare. Förlorar man på träning så är man skogstokig. Jag själv älskar att tävla, säger AGC.

2010 spände IBF Falun bågen rejält.

– Jag och Rikard Hedlund, som i dag är assisterande tränare, plus några i styrelsen satte upp målet att vi skulle vinna guld inom tre år. Då hade vi än så länge inte besegrat Warberg och AIK som var de stora lagen på den tiden, utan åkt ut i kvarten, säger Patrik Bäck.

Efter två semifinalförluster infriades målet om SM-guld det tredje året.
– Sedan dess har det bara flutit på. Nu kan vi inte backa från målsättningen att vinna guld varje år.

Samma år som IBF satte upp den treåriga guldplanen togs ett annat viktigt beslut när klubben bytte färger. Falun hade tidigare spelat i rött hemma och svart borta.

– Vi tog in ett antal spelare, unga och gamla, tjejer och killar, och hängde upp ett antal tröjfärger. Samtliga valde den rosa.

Men det var ett kontroversiellt beslut, berättar Bäck.

– Ja, det fanns många som protesterade. Men vi som bestämde var helt inne på rosa. Och det har ju verkligen blivit vår färg, lite som Kristianstads handboll är förknippat med orange.